…en ursäkt till er alla som kommer hit utan att bloggen uppdateras. Just nu så känns bloggen bara betungande och därför så skriver jag inget här. Jag kan kort meddela att jag fortfarande kämpar med viktväktarna och det går sakta neråt. Jag har förstått att jag måste se mitt viktväktande som en del av mitt liv, för annars så går jag bara upp helt enkelt. Mitt viktväktande är ett långsiktigt projekt…kanske rent av resten av mitt liv. Jag försöker anpassa det till mitt dagliga sätt att leva, tänka rätt, välja rätt mat som ger mig bra mättnad och framför allt minska på portionerna. Den dagliga motionen är också något jag absolut måste jobba på. Till er alla som kämpar där ute….ett stort lycka till från mig. Ge inte upp, ta en dag i sänder och tänk positivt även vid motgångar. Om du så går ner endast 100 gram i veckan så blir det hela 5 kilo per år, 200 gram ger 10 kilo osv. Det är ungefär lika mycket som man från början gick kanske. Så skynda långsamt och ge inte upp!
En stor kram från mig,
Angel
...me, myself and I... 
Så sant, så sant… här är en till som kämpar, matfrossar, kämpar igen och matfrossar igen. Måste hitta nån form av balans…
Hej! Skönt att höra att du kämpar på med väkteriet iaf och att det är en del av livet. Jag känner precis så och jag tror det är sunt! Man ska inte jaga kilon för mycket tror jag. Också bra att ägna sig åt sånt som känns kul och hoppa över det som känns trisst och opepp. Åtminstone om det är såna här grejjer.
Fortsatt lycka till med livsstilsförändringen.
/Annan